Adjö
Det känns som om denna blogg är ganska avslutad för min del. Jag startar ett nytt kapitel nu, på en annan blogg. Någon annanstanns. Kanske kommer jag tillbaks. Kanske inte. Förmodligen inte. Förhoppningsvis inte. Jag skulle kunna ge er adressen till detta nya. Men om det är så att ni desperat vill läsa vad jag skriver ber jag er istället: travel the web.
Så nu tackar jag för mig. Kanske, förmodligen, förhoppningsvis för gott.
Ha det bra, satsa stort, ät gott och dröm fint :)
Yours truly. Stina
Livet livet
Det finns dock ingen tid för paus. Det ska göras skolarbete, det ska tränas, det ska tvättas, det ska göras en jävla massa saker och jag antar att mitt enda val är att ta tag i mig själv nu. På riktigt.
Sofie ligger här bredvid mig i soffan och sover. Hon är söt och jag älskar henne och alla gör vi misstag. Faktiskt..
Men kanske ska även jag ta mig tid till sömn. Ja, det känns som en bra idé..
Puss
Mina stackars jeans..
Måndag
Jag sitter och lyssnar på Håkan. Längtar tillbaks till PiP en aning måste jag säga. Eller ganska mycket till och med.
Jag vill stå bland tusentals människor en varm sommarkväll och gråta igen.. Det var fint
I andra fall har jag hosta och mensvärk och jag har därav mest legat i soffan framför TV:n med en kopp te framför mig och en micrad vetekudde placerad på min mage idag. Dagar som dessa är inte överdrivet uppskattade från min sida och jag skulle gärna byta bort dem mot ovanstående.
Men mindre flotta dagar behövs väl också kan jag tro.
Nu blir det nog ett sov försök..
Smittpuss till er alla!
Vad jag bryr mig om nu
är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig
Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn
rojgnmsdfg
Jag kände bara att jag behövde delge er detta..
Nu blir det jobb med engelskbok ..
PUSS
Jag sökte dig och fann mitt hjärta
Nu har istället tiden det tar för datorn att komma in på internet, byta sida och så vidare ökats till ungefär tjugo minuter och att logga in på msn, det är en hel dagssyssla, detta trots att msn sedan loggar ut ungefär fem minuter senare. Så msn har jag helt prioriterat bort.. Tanken på hur länge det kommer ta att publicera detta inlägg är skrämmande. Om det ens kommer gå att publicera?
Nu är heller inte fallet i golvet det största problemet med fanskapet tror jag. Nej nej. Nu har jag istället fått in två trojaner som enligt mitt virusprogram befinner sig i karantän, vad nu i helvete det innebär?
I-lands problem finns det gott om här.
Igår var min moder här på besök och på utlämning av mat. Mat uppskattas!!
Inget samtal om helgen blev det what so ever. Skönt..
Jag hade väntat mig utskällning och hade nästan förberett ett helt försvarstal. Kanske har käre mor och far nu vant sig vid tanken på att en helg i Karlstad innehåller en hel del alkohol. Det verkade nästan så.
Det överfyllda askfatet på balkongen var dock inte uppskattat.
Men nu ska jag se om datorn tillåter mig att skriva keyword till min engelskabok..
Puss på er..
I see you when I see you!.. Ore when my computer lets me..
Skolaan
Andra nyheter? Neej, det är rätt tomt på den fronten..
Nu ska jag i alla fall göra ett tappert försök till att skriva om Selma, hennes liv och hennes bok..
PUSS
Hur gör djur?
Skolarbete står högst på to do listan. Sen cv-skrivande. Ååh, jag känner mig så totalt opepp till detta som man möjligen kan. Men det måste väl göras, I guess.......
PUSS
Söndag
Jag sitter i mitt rum i Sunnemo. Trots att jag känner igen varenda liten vrå och vartenda litet skrymsle här hemma känner jag mig lite bortkommen. Lite ovan allting.
Sen har det börjat talats om renovering. De vill ta bort skrubben näst intill köket som luktar så gott och göra om det till en massa köksskåp.. Jag vet.. Urusel idé.. Hur ska jag lyckas krypa in i ett köksskåp när jag känner mig lite nostalgisk och i behov av den där lukten.. Helt sinnes..
Men nej.. nu är det väl dags för mig att packa ihop mina tillhörigheter och dra till Karlstad..
Adjöken kära vänner!
Ge mig händelser. Ge mig intryck!
Jag har ingen som helst nytta av min näsa . Jag kan inte andas med den och jag kan inte lukta med den. Den bara sitter där mitt i fejan, röd och svälld.
Men imorgon får nog den här plötsliga sjukdomen ha gått över. Det känns som om jag borde gå till skolan.. Men nej. Nu blir det One Tree Hill för hela slanten. Jag har inom kort tre nya avsnitt på datorn som jag ska knarka i mig.. PUSS
Jag ska inte..........................
Snart ska jag ta tag i mitt liv. Väldigt snart.. Om inte, kommer jag förmodligen dö bort i någon form av koma inom kort.
Jag ska fixa träningskort. Hela två stycken faktiskt och jag ska försöka använda mina helger till mer produktiva saker än vad jag i dagsläget gör. Jag ska inte glo in i väggen en hel dag utan någon riktig anledning och jag ska inte.. många många saker.
Det var allt för stunden. Ta hand om er!
Om kärlek
Jag behöver något nytt i mitt liv, något stort och något omvälvande.. Kanske kärlek. Förmodligen kärlek.
Jag börjar dock inse att den här stan inte är full av djupa och vackra författare med gamla skrivmaskiner och balkonger riktade mot fina saker (kanske Karlstads bakgator, kanske en park med små barn och hundar som rastas,) för något annat orkar jag inte nöja mig med. Jag är trött på att nöja mig och jag är trött på att aldrig riktigt kämpa.
/STINA
Där elden falnar
"Nu ska jag berätta för er om kärlek. Det är inte det sympatiska eller fina eller ens de goda egenskaperna hos någon som man blir förälskad i. Utan det hos någon som väcker något i en till liv" - Den Amerikanska Flickan
Och här sitter jag och baddar såren med salt, medan allting fryser till is
Jag borde egenligen göra skolarbete (som vanligt) men man kan ju nästan kalla detta för resarch med tanke på att det är om just Winnerbäck jag ska ha redovisning imorrn. ( I alla fall om man bortser från faktum att jag nästan kan filmen utantill.)
Det är vid sådanna här tillfällen jag är väldigt glad att jag trots allt bor tillsammans med någon. När jag känner mig lite smått ensam. Det är trots allt inte lika kul att sjunga med i Lasses låtar utan min roomie, det känns mest bara ensamt och sorgligt. Men men..
Nu får jag väl försöka att skriva klart min Freinet text och sedan krypa ner i sängen och försöka sova bort feberkänslorna och huvudvärken.. Puss
Tjugo kronor och ett rosa överkast
och jag sitter mest bara och väntar på att sjukdomen ska nå mig med.. Känner efter lite extra i halsen varje gång jag sväljer "gör det inte lite ont" Känner på pannan en gång i kvarten "Är jag inte lite väl varm" osv.
men nej, jag lider nog mest bara av hypokondri, och det tackar jag för.
Mellan alla dessa sjukdomstankar funderar jag också på hur kvällen/helgen ska utspela sig.
Ska man hitta någon form av festliknande aktivitet att underhålla sig med, eller ska man åka hem till Sunnemo, bädda ner sig i soffan och se på Let's Dance med mamma och pappa. Helst skulle jag nog spendera tiden med alternativ 1 det finns dock många faktorer (inte minst ekonomin) som gör att det lutar mer åt Sunnemofärd..
Jag försöker intala mig själv att detta nog kan vara skönt och trevligt osv. men jag är tyvärr inte någon särskilt övertygande person.
Jajja. /S
Jag har vart vilsen, Lisa
Tragiskt nog kan jag inte förmå mig att skriva mer än så..
Jag tror att det är någon gammal och sliten depression som fortfarande ligger och gnager inuti mig..
Jag ska lyssna på lite Krunegård, Parken och självklart Winnerbäck och sedan återkomma med förnyade bloggkrafter..
Ha det bra, Ta hand om er och allt det där...
Vi hörs!
