Stina

Nu är det gjort.. Förhoppningsvis är mitt nageltrång för all framtid borta..
Mycket av stortånaglarna finns ju i alla fall inte kvar.
Jag var nog inte riktigt beredd på att det var en operation jag skulle behöva genomgå, jag blev ruskigt chockad när jag såg alla de skrämmande verktygen och ännu mer chockad när jag satte mig upp och fick syn på min blodiga tå.
Själva ingreppet gjorde i alla fall inte särskilt ont även om jag måste erkänna att det kom en hel del tårar sen när bedövningen släppte.. Men konstigt då, han hade ju för fan skrapat bort min nagelvävnad, eller vad han nu kallade det för (kött skulle jag vilja kalla det för)  med en såndär spetsig vass sak som tandläkaren brukar gojsa runt med i munnen.
Men ja.. nog med "Det är så synd om mig" skriverier. Min blogg blir förmodligen snart överbelastad av dem.

Jag skickade några intresseanmälningar på lägenheter igår och väntar spänt på svar.. Höhö
Men det verkar tyvärr som om vi måste låtsas att moder eller någon annan random vuxen person ska bo i lägenheten. Ingen vill ju ha mig och Sofie.!

Jaa.. och nu förväntas jag skriva uppsats om hedersmord.
Bäst att sätta igång!
HEJDÅ!